PERSPEKTIV
4 april, 2003		 Hallänning, europé, krigshetsare
av Milton Batiste

 
Krig skapar i likhet med hockey en upphetsad stämning bland åskådarna som kan få intelligenta personer att förfalla till förnuftsvidrigt brölande. Att människor i strid agerar instinktivt och känslomässigt är djupt förståeligt. Det är mer beklämmande när samma fenomen blir märkbart bland personer som inte befinner sig i närheten av något frontavsnitt. Rimligen borde kyligheten i analysen kunna tillta med avståndet från eldgivningen, men så är inte alltid fallet.

Henrik von Sydow är moderat riksdagsledamot från Halland. Han är under normala omständigheter en sansad och hyfsat liberal person. Nu har han dock trätt fram som en rabiat krigshetsare. Henrik von Sydow stöder reservationslöst USA:s oprovocerade angreppskrig mot Irak. Han har gjort sig till talesman för den slitna klyschan att ”människorätt måste gå före folkrätt”.

Henrik von Sydow är inte på något sätt unik. Men låt oss ta hans resonemang som exempel. I Expressen (25/2 2003) skriver Henrik von Sydow:

”Saddam Husseins brott mot mänskligheten är skäl nog för USA och Europa att sätta människorätten före folkrätten och befria 23 miljoner irakier från förtryck.”
Vidare slår riksdagsledamoten fast följande:
”Dagens bisarra låsning vid folkrätten -- som sätter diktaturers suveränitet framför enskilda människors rätt -- är inte bara ett hån mot alla dem i världen vars rättigheter dagligen kränks, utan riskerar dessutom att urholka grunden för vår egen demokrati. Vi kan inte låta regimen i Bagdad regera vidare.”
På vilket sätt den svenska demokratin skulle ha hotats av ett uteblivet amerikanskt angrepp mot Irak framgår inte närmare av artikeln. Men låt oss vara så pass finkänsliga att vi bortser från den detaljen. Man får visa visst överseende när man har att göra med yrkespolitiker. De är vana vid att kunna stapla floskler på varandra utan att någon egentligen undrar vad de menar. Huvudpoängen i Henrik von Sydows resonemang är dessbättre glasklart formulerad. Han anser att det finns en motsättning mellan folkrätt och människorätt. Det är ganska korkat, ur liberal synvinkel.

Så här ligger det nämligen till:

Folkrätten innehåller vissa restriktioner för staters möjligheter att utöva våld. Skälet till att detta är önskvärt är att oskyldiga människor alltid drabbas när stater drar ut i krig. Folkrätten utgör ett (bräckligt och ofullkomligt) skydd för de människor som riskerar att komma i kläm när de stora statsmaskinerna rullar igång.

Ingen bestrider att Saddam Hussein är en mördare och tyrann. Att mörda honom vore legitimt, precis som det alltid har varit försvarligt att dräpa tyranner. Frågan är bara hur det ska gå till. Om Henrik von Sydow på egen bekostnad reste ner till Bagdad och ströp Saddam Hussein skulle jag applådera. Men det har han inte haft några planer på. I stället vill han att det amerikanska folket ska bära bördan för att uträtta det som han vill få utfört. Trots att Saddam Hussein inte har utgjort något hot mot USA eller amerikanska intressen. Trots att ett amerikanskt angrepp är förenat med betydande kostnader, i blod och i dollar. Och trots att tusentals helt oskyldiga irakier faller offer för kriget.

”Folkrätten” och ”människorätten” har båda sin grund i den naturrättsanalys som liberala filosofer och kristna teologer har utvecklat under århundraden. Framför allt inom den kristna traditionen finns det en fint utmejslad analys av vad som utgör ett rättfärdigt krig (ius ad bellum) och hur ett rättfärdigt krig får bedrivas (ius in bello).

Huvudkriterierna för ett rättfärdigt krig är följande:
 

  • Det måste vara ett försvarskrig.
  • Angriparen måste hota grundläggande civilisatoriska värden, exempelvis de mänskliga rättigheterna.
  • Alla medel för fredlig konfliktlösning måste vara uttömda.
  • Försvarskriget får inte medföra ett större ont än det onda som det avser att förhindra.


Här är några av de naturrättsliga reglerna för hur krig får föras:
 

  • Krigshandlingar får inte inledas utan förvarning.
  • Inga krigshandlingar får riktas direkt mot civila.
  • Massförstörelsevapen och andra inhumana vapen får inte användas.
  • Varje möjlighet till rättvis fred måste tas tillvara. Villkorslös kapitulation får ej krävas.


Man behöver inte vara filosof eller teolog för att inse att USA genom sitt anfallskrig mot Irak bryter mot ett antal grundläggande stadganden i naturrätten. Kriget är inget försvarskrig, massförstörelsevapen (bland annat klusterbomber) används och områden där civila finns bombas och beskjuts.

USA bedriver ett orättfärdigt krig med orättfärdiga medel. Oskyldiga människor kommer till skada. Henrik von Sydow övertygar inte i den självpåtagna rollen som uttolkare av ”människorätten”.